Ett allra sista inlägg

*Bodils dotter Catharina gästbloggar*

Det här blir bloggens allra sista inlägg. I fredags var mammas begravning. Det var naturligtvis oerhört sorgligt för alla, men en väldigt fin ceremoni. Det var en bra präst, en fantastisk solist, vackra sånger, fina blommor och mycket tårar. Tack till alla som var där och till alla som tänkte på oss. Som sig bör blev minnesstunden en lite uppsluppnare tillställning, och det blev ett väldigt fint avsked.För inte så många veckor sen, när mamma låg på sjukhuset, så sade hon till mig att hon inte ville att vi skulle vara ledsna. Det är förstås lättare sagt än gjort. Men nu, när bloggen inte kommer att uppdateras mer, utan bara finnas som ett fint minne, så hoppas jag att ni också fokuserar på de fina och roliga minnena av fru Gredelin, och inte på de här sista sorgliga veckorna.

Bland minnena i bloggen kan man hitta växthus- och trädgårdsinspiration, samt recept på jordgubbssylt och en lättlagad fredagskyckling som alla i familjen gillar. Jag är glad att ha fått uppleva hennes lycka över att bli mormor, och fått se hennes och Börjes förmåga att busa och spexa med sina barnbarn på barnens nivå.

Letar man vidare i bloggömmorna finns det även gardininspiration, en hel del scrapbooking och kortmakeri, och även njutbara kanelbullar.

Jag tror att mamma skulle bli allra gladast om vi minns henne med ett leende på läpparna för den levnadsglada och omsorgsfulla person som hon var in i det sista!

/Catharina

Edit: Länkarna syntes inte, så jag har kursiverat dem.

Tack för alla fina ord

*Bodils dotter Catharina gästbloggar*

Först och främst vill vi tacka för alla fina ord som vi fått, i kommentarerna till förra inlägget, och även i era egna bloggar. Det värmer så mycket att läsa era texter om mamma, och det har varit roligt och fascinerande att inse vilken värme det finns i bloggvärlden.
Nu förbereder vi oss för begravningen som är imorgon fredag. Den här dikten, som vi tycker passar så fint, hade vi med i dödsannonsen i tidningen:

Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Skratta som vi alltid gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Livet går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle Du sluta tänka på mig för att Du inte längre kan se mig.
Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl.

Det känns bra att få dela den med er, eftersom ni är några stycken som tittar in varje dag trots allt.

Varma hälsningar

/Catharina

En ny ängel...

*Bodils dotter Catharina gästbloggar*

Nu gästbloggar jag igen. Den här gången har jag inget roligt att berätta. Mamma dog idag på eftermiddagen. Det är helt ofattbart hur fort allt har gått! Hon somnade in i sin säng på sjukhuset, omringad av Börje, Börjes dotter Karin, mig och sina tre systrar. Det var en fin stämning, och vi tror att mamma kände det också. Hon hade inte ont någonstans, och det blev ett mycket fridfullt avslut, om än sorgligt för alla närstående.

Vi kommer att skriva ett inlägg till, i samband med begravningen. Efter det kommer bloggen inte att uppdateras, men vi har beslutat att låta den finnas kvar, eftersom det finns så många minnen från mamma här. Bilder, texter, tankar mm.

Många kramar till alla mammas trogna bloggläsare.

//Catharina

Bodil hälsar från sjuksängen

*Bodils dotter Catharina gästbloggar*

Jag börjar med att säga att mamma fortfarande ligger på sjukhuset, men hon ville att jag skulle skriva ett inlägg för att hålla er läsare uppdaterade!

I fredags skulle mamma genomgå en enklare operation, en PEG-operation tror jag det heter, för att hon skulle få möjlighet att kunna dricka och äta soppa. Tyvärr misslyckades operationen eftersom man inte kom åt magsäcken pga cancern (om jag förstått det rätt).

Sen föll det sig så olyckligt att det blev en infektion och inre blödningar, vilket gjorde att hon fick blodförgiftning i buken och var väldigt illa däran i lördags och söndags.

Men idag fick mamma, och vi andra, träffa en överläkare som berättade att värdena stadigt har förbättrats sen helgen, och om det fortsätter så här så kommer de att kunna komma igång med behandlingarna mot cancern ganska snart! Mamma ser också mycket piggare ut.

Mamma hälsar så hjärtligt till alla er läsare och hoppas snart ha energi att själv skriva ett eller annat blogginlägg!

//Catharina

Tack för att ni finns!!!!

Innerligt från hjärtat säger jag: Tack för att ni finns alla goa bloggvänner, för all empati och uppbackning!!!! Tack för alla kommentarer här på bloggen, för alla mejl, för brev och kort, för presenter, telefonsamtal och besök. Jag är helt överväldigad. Tyvärr har jag inte haft orken att titta in till er alla som skrivit och inte heller orkat besvara alla mejl. Jag ber verkligen om ursäkt för detta, men krafterna har inte funnits.

Det har varit en tubulent tid sedan jag skrev senast. Cancern är ju tillbaka och har spridit sig till skelettet och nya tumörer finns i magen och vätskefyllda systor finns i magen.

Jag har haft svårt att sova sedan jag skrev då jag har fått sitta upp på nätterna för att hålla illamåendena tillbaka. Dock ökade illamåendena och jag började kräkas mer och mer. Och det var inte många nätter jag kunde sova mer än några timmar i stöten. Fruktansvärt strängt!!

Massor av olika blodprover är tagna och även vävnadsprov från en riktigt stor vätskefylld systa är taget. Så det har varit ett evigt farande mellan hemmet - läkarstationen - sjukhuset.

För en vecka sedan skulle jag ta helt nya blogprover inför den kommande cellgiftsbehandlingen som var tänkt att äga rum igår. Då skulle jag även gå upp till gyn-mottagningen för att lämna en vikt. Hade rasat en del kan jag säga för då hade jag kräkts ordentligt i ett helt dygn. Jag förklarade hur dåligt jag mådde och jag blev omedelbart inlagd på gyn-avdelningen.

Och här har jag varit i en vecka nu. Först gjordes det en buköversikt och dagen efter punkterades en stor systa på 3-4 dl vätska och magen tömdes på 1,5 liter vätska. Så skönt att bli av med. Läkarna hoppades på att detta skulle hjälpa mot mina kräkningar eftersom den stora systan hade tryckt på magsäcken.

Men tyvärr hjälpte detta inte utan jag har kräkts mer och mer fast jag fått medikament mot illamående. Jag har fått näringsdropp varje dag och jag har hela tiden verkligen försökt äta lite - för hungerskänslor har jag. Men allt har kommit upp igen med grön galla och allt. Trots allt har det ändå kommit ut lite i min stomipåse och vissa tillfällen nästan normal mängd. Men läkarna här har nu kommit fram till att det är dålig passage mellan magsäcken och tarmen. Otäcka cancern som har ställt till med detta. Då blir ju magsäcken full och då finns det ingen annan utväg än upp igen.

Igår hade jag en riktig usel dag - 8 kräkningar. Och när det var dags att släcka lampan så mådde jag ändå tjuvtjockt.

Idag på ronden fick jag reda på att de nu tänker ge mig ett medikament som ska torka ut magsäcken för att jag skall slippa illamående. Och det har lyckats - jag har inte mått illa på hela dagen och när jag har rapat så har jag inte fått spysmak i munnen. Jätteskönt!! Nackdelar finns det tyvärr. Jag får varken äta eller dricka något!!!! Bara skölja i munnen. Hur törstig tror ni jag är på en skala 1-10?? Och hur högt tror ni det kurrar i magen efter mat nu ikväll? MEN JAG MÅR INTE ILLA.

Denna behandlingen har läkarna satt in för att jag skall bättra på mina krafter inför den kommande cellgiftsbehandlingen - vet inte säkert om det blir av nästa vecka, men den behöver starta så snart det bara går. Förhoppningsvis ska jag få bättre nattsömn också.

Jag har även fått klart för mig att denna behandlingen med upptorkning av magsäcken eller någon annan variation för att råda bot på min mage kommer att bli aktuellt för mig för all framtid. Men det tar vi en annan dag.

Jag hade permis i lördags. Var hemma i 4 timmar och fick träffa släkten, barn och barnbarn, bonusbarn och bonusbarnbarn och allt vad det heter. Riktigt skönt att komma från sjukrummet ett tag. Och idag har sjukgymnasten varit ute och gått med mig på galgberget här bakom sjukhuset i eh hel timma. Man får passa på att njuta av det fina höstvädret.

Skall försöka skriva snart igen så ni vet hur jag har det.

Ha det gott alla och var rädda om er!

Bamsekram från Bodil

Det som inte fick hända, har hänt

Fru Gredelin är sjuk igen!! Cancern har kommit tillbaka, redan. Och jag som är mitt upp i att få tillbaka krafterna från cellgiftsbehandlingen som avslutades i mitten av mars. Och själv tycker jag att jag har repat mig riktigt bra - den där enorma tröttheten är borta och jag orkar göra både det ena och andra. Inga tyngre saker förstås. Och min kondition är definitivt inte bra. Men jag har kännt en sån otrolig tacksamhet och glädje under dessa månaderna och min kropp har mått så bra av detta.

Och så kommer detta tråkiga beskedet.

Så här gick det till.
Vi passade ju mitt barnbarn Gabriel en vecka i början av juni - jättemysigt!!! Det blev ju en hel del lyft. Så jag fick ont i höften efter en knapp vecka och detta höll i sig några veckor. Så jag kontaktade vårdcentralen för att ev kunna få någon hjälp. Det blev röntgen som visade på måttlig till påtaglig atros, vilket tydligen inte är helt ovanligt i min ålder. Men för att de skulle kunna utesluta att det hade något med min tidigare cancer att göra så beställdes även en skelettscintigram (röntgen med kontrast). Och då visade det sig att det fanns förändringar i bäckenbenet. Redan här hade mitt onda i höften släppt. Jag blev kallad till min överläkare på gyn och fick ta blodprover. Ett prov som tas kallas för "tumörmarkör" och det värdet hade fördubblats sedan i april då det togs senast. Visst säger läkaren att det kan ev bero på andra saker också. Men jag kände på mig att det här var cancern igen.

Det blev beställt en datortomografi där röntgenläkaren skulle ta ut en bit från bäckenbenet för analys. I samband med det kontaktade jag gyn-mottagningen igen och bad att de även skulle ta datortomografi på buken samtidigt. Jag har nämligen under en tid känt det lite "trångt" under bröstkorgen. I och med detta bestämde sig röntgenläkaren för att först göra datortomografin och se på bilderna och därefter ev ta ut en bit ur bäckenbenet.

I veckan som gick blev jag kallad till en av mina läkare på gyn och fick då beskedet att det är förändringar även i övre delen av buken. Och att det tråkiga har hänt att cancern har kommit tillbaka och spridit sig i skelettet och i bukhinnan.

Så nu väntar jag på att röntgen skall höra av sig för att de ska ta vävnadsprov i buken som skall analyseras och därefter kommer gyncancer-avdelningen vid Lunds sjukhus att bestämma vilken typ av cellgift jag skall få. Behandlingarna kommer jag att få i Halmstad som förra gången. Förhoppningsvis blir det start i september. Sex omgångar cellgift med 4 veckors mellanrum tror jag att det blir.

Detta är en så gräsligt lömsk sjukdom. Den kan härja i kroppen fast man inte har en aning om det.

Det har tagit några dagar att ta detta till sig - det känns ju så ofattbart. En mardröm som man bara skulle vilja skaka av sig. Men så här ter sig livet för mig just nu. Så det är bara att bita ihop och göra sitt yttersta för att orka ta sig igenom.

Ja det blev en lång text, men jag ville bara berätta så att ni vet.

Ha det gott alla min vänner och var rädda om er.

Kram

Spindelliljan blommar

Nu kan jag åter njuta av denna underbart skira blomma. Den blommar varje år vid denna tiden och sprider en ljuvlig doft.




I år blir det fem "klockor" på stängeln. På varje "klocka" finns ett antal pistiller som nästan är sytrådstunna med en liten orange "trådbit" längst ut på spetsarna.

Man knappt se sig mätt på denna skira skapelse. Tyvärr håller inte blommorna så länge. Den här plantan fick vi av käre makens moster för många år sedan och den har blommat varje år. Jag väntar på att där skall bli sidoskott - jag har nämligen flera stycken som står på tur och vill ha.

Vi hörs!