Ett allra sista inlägg

*Bodils dotter Catharina gästbloggar*

Det här blir bloggens allra sista inlägg. I fredags var mammas begravning. Det var naturligtvis oerhört sorgligt för alla, men en väldigt fin ceremoni. Det var en bra präst, en fantastisk solist, vackra sånger, fina blommor och mycket tårar. Tack till alla som var där och till alla som tänkte på oss. Som sig bör blev minnesstunden en lite uppsluppnare tillställning, och det blev ett väldigt fint avsked.För inte så många veckor sen, när mamma låg på sjukhuset, så sade hon till mig att hon inte ville att vi skulle vara ledsna. Det är förstås lättare sagt än gjort. Men nu, när bloggen inte kommer att uppdateras mer, utan bara finnas som ett fint minne, så hoppas jag att ni också fokuserar på de fina och roliga minnena av fru Gredelin, och inte på de här sista sorgliga veckorna.

Bland minnena i bloggen kan man hitta växthus- och trädgårdsinspiration, samt recept på jordgubbssylt och en lättlagad fredagskyckling som alla i familjen gillar. Jag är glad att ha fått uppleva hennes lycka över att bli mormor, och fått se hennes och Börjes förmåga att busa och spexa med sina barnbarn på barnens nivå.

Letar man vidare i bloggömmorna finns det även gardininspiration, en hel del scrapbooking och kortmakeri, och även njutbara kanelbullar.

Jag tror att mamma skulle bli allra gladast om vi minns henne med ett leende på läpparna för den levnadsglada och omsorgsfulla person som hon var in i det sista!

/Catharina

Edit: Länkarna syntes inte, så jag har kursiverat dem.

Tack för alla fina ord

*Bodils dotter Catharina gästbloggar*

Först och främst vill vi tacka för alla fina ord som vi fått, i kommentarerna till förra inlägget, och även i era egna bloggar. Det värmer så mycket att läsa era texter om mamma, och det har varit roligt och fascinerande att inse vilken värme det finns i bloggvärlden.
Nu förbereder vi oss för begravningen som är imorgon fredag. Den här dikten, som vi tycker passar så fint, hade vi med i dödsannonsen i tidningen:

Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Skratta som vi alltid gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Livet går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle Du sluta tänka på mig för att Du inte längre kan se mig.
Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl.

Det känns bra att få dela den med er, eftersom ni är några stycken som tittar in varje dag trots allt.

Varma hälsningar

/Catharina