Nu är jag hemma igen efter några dagars besök i Stockholm. Gabriel växer och växer. Och det ska han ju göra. Sedan förra gången vi träffades har han fått hals, sitter mycket stadigare och har lärt sig att klappa händer. En riktig charmkille kan jag säga.
Jag har alltid den lilla kameran med mig och på den finns det en så liten display så det är svårt att se hur fotona blir. Och oftast när jag kommer hem så har jag 36 suddiga och möjligen 2 fina bilder. Typiskt eller hur? Men den här gången lyckades jag över förväntan. Jättemånga fina foton blev det. Bra att ha när jag skall scrappa. Vill ni se några? Trodde väl det.
Den här gången hade jag tagit med några gamla leksaker som min dotter hade när hon var liten tjej. Och det blev uppskattat av den lille killen.
Ja sådana här snurrtelefoner var det vanligaste i mitten av 70-talet. Känns som rena stenåldern.
Idag ska jag bara ta det lugnt. Förkylningen är i stort sett borta. Tack och lov. Men kroppen känns så seg, så seg. I nästa vecka skall stavarna fram och då skall det bli lite promenader.
Vi hörs!
3 kommentarer:
Tycker att lille Gabriel är ännu mer lik Dig nu. Han ser pigg och glad ut.
Skönt att Du mår bättre. Har själv haft en "släng" av någon slags förkylning, som gjorde att jag inte kunde prata på två dagar, Du förstår vad hemskt. Fick inte fram ett ord, kunde bara väsa.
Kram Tummelisa
Åh, en så´n telefon hade mina barn också när de var små. Undrar var den är? Kram Eva Linnea
Hej käraste Bodil,
Vilket litet hjärtesnörp!!! Det är nu allt det roliga börjar....eller jaaa..runt 5 månader tyckte jag att det var riktigt kul att ha fått barn, innan dess var de ju bara små paket*fniss*...äta, sova, skita*ursäkta*...men vid 5 då kommer ju smilen, att man känner gensvaret på ett helt annat sätt...underbara! När jag ser din lille sötnos här....då suger det till liiite grand*sch*....inte så maken hör det*fniss*.
Trädgården ser ju ut precis som den ska göra vid den här tiden på året! Fast jag är lite mer "klippig" av mig på hösten...det blir så "äckligt sörjigt" att ta tag i allt nu....
Var ute en sväng igår och plockade löv och visset....småstarta....Genast så rinner livsandarna till...
Skönt att din förkylning har lättat! Den har dragit över alla människor tycker jag det känns som...utom mig då....kanske inte ska uttala det högt...då kanske baskiluskerna anfaller*tihi*.
Ha en bra vecka vännen!
Kramar, Ulrika
Skicka en kommentar