Jag är uppvuxen på en lantgård. Och som jag nämnde i förra inlägget så var vi och är vi en stor släkt på min pappas sida. Pappa hade nio syskon, alla underbart skojiga och pigga. (Idag lever endast två av syskonen.) Och naturligtvis blev vi en faslig massa kusiner som hade jättekul tillsammans. Mamma var däremot enda barnet och på hennes sida fanns det inte många släktingar att umgås med.
Från min barndom minns jag särskilt alla dessa julkalasen som började vid jultid och höll på in i februari - ja inte samma kalas alltså. Och oftast blev det mer än ett julkalas för att alla inte rymdes vid samma tillfälle. Vårt lilla hus fylldes av fastrar och farbröder, kusiner, grannar och goda vänner. Mamma hade att göra långt innan med all mat, kakor och godis.
Och när alla hade ätit så samlades kvinnorna i köket för att plocka undan maten och för att hjälpas åt med disken. Karlarna satt kvar och drack grogg, rökte och spelade priffe. Och alla vi barn lekte så det stod härliga till. Ja du milde vilka tider.
Jag minns särskilt att de allra sista julkalasen hölls in i februari och att det kallades för lilla jul. Då fick det göras ny julmat för det man gjorde till jul var ju slut sedan lång tid tillbaka.
Och bara för något år sedan fick jag klart för mig att det var Kyndelsmässodagen som var "avslutningen" på alla julkalasen och att den dagen även kallades för "lilla jul".
Jag har sökt på www.svenskakyrkan.se och där läst följande om Kyndelsmässodagen:
"Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie kyrkogångsdag
Ordet kyndel har samma bakgrund som engelskans candle och betyder bloss. Kyndelsmäss är en ljushögtid där vi minns hur Maria, 40 dagar efter födseln, bar fram Jesus i templet. I delar av landet firades kyndelsmäss förr som ”lilla julafton”."
Jag önskar er alla en fin Kyndelsmässodag. Här har snön mer eller mindre vräkt ner och det väntas komma mer. Verkligen ovanligt för oss här på västkusten.
Kram
Bodil