Det som inte fick hända, har hänt

Fru Gredelin är sjuk igen!! Cancern har kommit tillbaka, redan. Och jag som är mitt upp i att få tillbaka krafterna från cellgiftsbehandlingen som avslutades i mitten av mars. Och själv tycker jag att jag har repat mig riktigt bra - den där enorma tröttheten är borta och jag orkar göra både det ena och andra. Inga tyngre saker förstås. Och min kondition är definitivt inte bra. Men jag har kännt en sån otrolig tacksamhet och glädje under dessa månaderna och min kropp har mått så bra av detta.

Och så kommer detta tråkiga beskedet.

Så här gick det till.
Vi passade ju mitt barnbarn Gabriel en vecka i början av juni - jättemysigt!!! Det blev ju en hel del lyft. Så jag fick ont i höften efter en knapp vecka och detta höll i sig några veckor. Så jag kontaktade vårdcentralen för att ev kunna få någon hjälp. Det blev röntgen som visade på måttlig till påtaglig atros, vilket tydligen inte är helt ovanligt i min ålder. Men för att de skulle kunna utesluta att det hade något med min tidigare cancer att göra så beställdes även en skelettscintigram (röntgen med kontrast). Och då visade det sig att det fanns förändringar i bäckenbenet. Redan här hade mitt onda i höften släppt. Jag blev kallad till min överläkare på gyn och fick ta blodprover. Ett prov som tas kallas för "tumörmarkör" och det värdet hade fördubblats sedan i april då det togs senast. Visst säger läkaren att det kan ev bero på andra saker också. Men jag kände på mig att det här var cancern igen.

Det blev beställt en datortomografi där röntgenläkaren skulle ta ut en bit från bäckenbenet för analys. I samband med det kontaktade jag gyn-mottagningen igen och bad att de även skulle ta datortomografi på buken samtidigt. Jag har nämligen under en tid känt det lite "trångt" under bröstkorgen. I och med detta bestämde sig röntgenläkaren för att först göra datortomografin och se på bilderna och därefter ev ta ut en bit ur bäckenbenet.

I veckan som gick blev jag kallad till en av mina läkare på gyn och fick då beskedet att det är förändringar även i övre delen av buken. Och att det tråkiga har hänt att cancern har kommit tillbaka och spridit sig i skelettet och i bukhinnan.

Så nu väntar jag på att röntgen skall höra av sig för att de ska ta vävnadsprov i buken som skall analyseras och därefter kommer gyncancer-avdelningen vid Lunds sjukhus att bestämma vilken typ av cellgift jag skall få. Behandlingarna kommer jag att få i Halmstad som förra gången. Förhoppningsvis blir det start i september. Sex omgångar cellgift med 4 veckors mellanrum tror jag att det blir.

Detta är en så gräsligt lömsk sjukdom. Den kan härja i kroppen fast man inte har en aning om det.

Det har tagit några dagar att ta detta till sig - det känns ju så ofattbart. En mardröm som man bara skulle vilja skaka av sig. Men så här ter sig livet för mig just nu. Så det är bara att bita ihop och göra sitt yttersta för att orka ta sig igenom.

Ja det blev en lång text, men jag ville bara berätta så att ni vet.

Ha det gott alla min vänner och var rädda om er.

Kram