lördag 11 april 2009

Skärtorsdagen - en sorgens dag för oss

Vi har ju haft två irländska settrar - Vicki (11 år) och Pepsi (5 år). Nu har vi mist vår kära Vicki.

På skärtorsdagen var båda hundarna med min make ute i skogen och lekte som vanligt på morgonen. Sedan på dagen var hundrna med mig i trädgården när jag planterade penséer. Dom lekte som vanligt. Pepsi fick gå in efter en stund för hon har en förmåga att "rymma" när tillfälle ges. Men Vicki gick aldrig från tomten så henne var det aldrig några problem att ha lös ute. Hon gick och lekte med tofsar och mjukisdjur. Vi gick in vid 2-tiden för att äta lunch. Lite senare på eftermiddagen blev hon akut sjuk - flämtade mycket, blev orolig, började gnälla lite, spydde upp slem och var mycket spänd i buken. Jag fattade att det inte stod rätt till. Var orolig att det kanske kunde vara magomvridning och då kan det ju handla om halvtimmar. Så det blev resa till djursjukhuset ca 1 mil härifrån. Där undersöktes Vicki och röntgades. Tyvärr fick vi tragiska besked. Vicki hade mycket vätska i bröstkorgen som tryckte ihop lungorna (hon hade knappt halva lungkapaciteten) + hon hade en stor tumör i buken. Av veterinären fick vi rådet att låta henne få somna in. Vilken chock!
Från att samma dag ha uppträtt som vilken frisk hund som helst till detta. Visst hon var fyllda 11 år, synen var nog lite sämre och hörseln likaså och så kunde hon vingla till lite på bakbenen nån gång. Vi resornerade länge med veterinären och kom fram till att Vicki inte skulle behöva lida. Så hon somnade in lugnt och fint fram på kvällen.



Det här är vår älskade Vicki. Bilden är tagen i april 2007. Denna vackra, ödmjuka, lite försiktiga, barnglada, leksna hund. Som vi saknar henne.

Nu har vi lilla Pepsi kvar. Hittills har vi inte märkt av att hon letar efter Vicki, men hon kommer in till oss några gånger på natten och vill bli lite klappad, sedan går hon tillbaka till BIA-bädden.

Kram från en mycket ledsen

12 kommentarer:

Susanne sa...

Jag känner med er.Fy jag vet hur det känns.Man mister en kär vän en familjemedlem..Många kramar..Mina tankar till er..

Änglahem sa...

Åhhhh Bodil!...vad ledsen jag blir för eran skull...förstår att sorgen och saknaden är stor! Det är ju trots allt en familjemedlem som gått bort. Har ingen egen hund (fast vill ha! om bara maken kunde övertalas) men en väninna till mig här på gatan har, och via henne har jag fått se två kära hundar gå bort. Det är tufft för er som matte och husse! Tänker på er! Jag tänker ju på dig annars med....speciellt när en blir lite smutsig om labbarna*fniss*.

Hoppas att vi kan ses snart så att jag kan få ge dig en "tröste"kram!

KRAMAR, Ulrika

Tummelisa sa...

Åh,Bodil,
Hoppas Du läst mitt mail. Har tänkt mycket på Er.
Blev så ledsen för Er skull.
Kramar Tummelisa

Lindzi sa...

Har man aldrig upplevt kärleken till ett husdjur kan man inte förstå hur hemskt det är när de måste lämna en. Många kramar!

MiMas sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Mija sa...

Så sorgligt! Här sitter jag och gråter efter att ha läst din fina berättelse om Vickis sista dag!
Tänker på er..

Tröstekramar i massor

Anonym sa...

lunkan m fl deltar i er sorg efter denna underbara hund som lever kvar i våra hjärtan.

C De-sign sa...

Åhhhhhhhh Bodil, mina ögon tåras och jag känner med dig! Jag är "hundmänniska"....och jag hade också en irlänsk zetter för många år sedan! Alla hundar är ju speciella personligheter..... jag kan förstå att saknaden är stor!
När jag går hemifrån brukar jag krama om min hund Maja och säga: "du är den trevligaste människa jag känner...."!!!!!!!! Nu skickar jag och Maja en Stor Kram till dig! fr C

Ovala Drömmar sa...

Men usch vilken chock. Jag tittade förbi för att se efter vårtecken, men läste din sorgliga berättelse om er hund istället. Det spelar ingen roll om de är lite till åren, när det går så här fort blir man ju chockad ändå. Jag lider med er!

Men i all sorg kanske man kan finna lite glädje i att er hund verkar ha sluppit ha ont, hon verkar ju inte ha lidit utav tumören förr och ingen önskar vi ett lidfullt slut på livet.

Jag är ledsen för er skull!
Hon var en väldigt vacker hund.

Mvh Veronica

Karin i Villa Grå sa...

Nämen Bodil, så sorgligt! Jag förstår att de senaste dagarna har varit tunga. Det är illa nog när man vet att slutet närmar sig. Nu fick ni ingen förvarning utan tvingades ta farväl av en älskad familjemedlem helt abrupt. Jag känner med dig!

Ibland undrar jag om man inte skulle avstå från husdjur, bara för att skydda sig själv och i vårt fall barnen. Men allt gosande och all villkorslös kärlek väger ju trots allt upp sorgen, hur bottenlös den än är.

Stor, stor, stor kram,

Karin

annmari sa...

Men vad sorgligt. Förstår att det känns tomt både för er och er andra hund.

kram annmari

Susanne L./Haverdal sa...

ÅHH Bodil! Vad ledsamt. Jag har inte varit inne på ett tag och läste det tråkiga nyss. Jag har ju inte träffat dig eller vovsingarna på väldigt länge. Hoppas att Pepsi skall klara av att inte ha Vicki som alltid funnits för henne också. Jag som inte har något egen vovve kan ändå förstå vilken otrolig saknad för er ändå....Krama Vicki extra mycket. Kram på Er!